FORSKNING
EN VÄRLD BORTOM SIFFROR
Att försöka greppa den tänkande och kännande människans dynamik genom stela staplar, förenklande diagram och snåriga användardata är inte bara svårt. Det är omöjligt. Därför hamnar de flesta försök att förstå och beskriva en verksamhets sprakande kvalitativa innehåll med endimensionella kvantitativa verktyg i ett dödläge. En fragmenterad bild av helheten som är närmast oanvändbar utan sin kontext. Och så huvudvärk på köpet, förstås. "Mätbarhet" är, som sagt, samtidens buzzword No 1 – men den har redan blivit passé. En alltmer enad front av forskare från humaniora och samhällsvetenskaperna utmanar trenden och pekar på dess många brister. De flesta ibland oss har med jämna mellanrum, på ett eller annat sätt, fått redogöra för vad vi gör; antigen för våra chefer, för chefernas chefer, för styr-/ledningsgrupper och/eller bidragsgivare/finansiärer. De vi svarar inför förväntar sig en kontinuerlig ström av sammanställningar av verksamheten, konkreta bevis på nyttoeffekten och övertygande data om dess validitet. De verktyg som vi förväntas använda är olika mätetal. Olika typer av mätningar har blivit alla verksamheternas modus operandi när det kommer till självgranskning och verksamhetsutveckling. För alla oss som arbetar exempelvis med kultur eller med social och existentiell hållbarhet så är denna trend långt ifrån oproblematisk. För hur mäter man en känsla? Hur mäter vi det sublima? Hur mäter vi upplevelser, erfarenheter och de mer existentiella dimensionerna av att vara människa? Det vore naivt att tro att siffror kan ger oss en rättvis eller en tillräcklig bild av allt det som vi gör till vardags. Och framförallt så säger siffrorna sällan någonting av vikt om vilken nytta en verksamhet verkligen gör. Antal biblioteksbesökare per år, till exempel, säger oss ingenting om vad deras besök har gått ut på och vad de betyder för dem. Därför behöver vi, vid sidan av siffrorna, också lära oss lyfta och redogöra för vårt arbete med kvalitativa verktyg – genom berättelser, delade erfarenheter, egna och andras reflektioner och djupdykning i mening och innehåll. Det är först där som siffrorna kan få en meningsfull kontext. För en djupare förståelse av hur människor tänker behövs en etnografisk ansats med särskilt fokus på skärningspunkten mellan vad människor säger och vad de gör. Jag erbjuder etnografiska studier med allt från kvalitativa intervjuer till deltagande observation, alltid skräddarsydda för att passa just era behov. Nedan följer ett urval av de publikationer, från rapporter till vetenskapliga artiklar, bokkapitel och monografier, som jag har skrivit. Läs gärna, begrunda - och hör av dig!
HOPE RITES
An Ethnographic Study of Mechanical Help-Heart Implantation Treatment
Det här är min doktorsavhandling inom det tvärvetenskapliga ämnet Tema Hälsa och Samhälle. Avhandlingen fokuserar på de kulturella aspekterna av den medicinska teknologin som används vid behandling av svår hjärtsvikt. Samtidigt som ny medicinsk teknologi som mekaniska hjälphjärtan räddar liv för den även med sig ovisshet och nya utmaningar som ofta är svåra att förutse. Baserat på nio månaders etnografiskt fältarbete vid ett universitetssjukhus i Sverige undersöks hur denna ovisshet och dessa utmaningar hanteras av medicinskt personal och patienter. I avhandlingen behandlas också sambanden mellan medicinska praktiker och de lokalt delade uppfattningarna om livshotande kroniska sjukdomar, den mänskliga kroppen och teknologins roll. Utifrån diskussioner inom antropologin om ’helande ritualer’ analyseras i avhandlingen de sociala och kulturella aspekterna av behandling med mekaniskt hjälphjärta. Studien visar att genom de rituella aspekterna av denna behandling, genereras och upprätthålls hoppet som en dygd. Den nya medicinska teknologins möjligheter rättfärdigas på så sätt som ett kulturellt accepterat sätt att hantera ovissheten vid svår hjärtsvikt och behandling med mekaniskt hjälphjärta. Även vid lyckade behandlingar, då patienternas liv räddas, blir de trots allt inte riktigt ’botade’ utan förblir bundna till den medicinska världen. Detta nya levnadssätt karakteriseras av en paradoxal och livslång balansgång mellan ovisshet och hopp. Linköping: Linköping University Electronic Press, 2012. , s. 433 Linköping Studies in Arts and Sciences, ISSN 0282-9800 ; 550 Linköping Dissertations on Health and Society, ISSN 1651-1646 ; 21 Nyckelord [en] Medical technology, uncertainty, ritual, emotions, ethnography, liminality, end-stage heart failure, mechanical help-heart, progress, hope. Nyckelord [sv] Medicinsk teknologi, ovisshet, ritual, emotioner, etnografi, liminalitet, akut svår hjärtsvikt, mekaniskt hjälphjärta, framsteg, hopp. Nationell ämneskategori Samhällsvetenskap Identifikatorer URN: urn:nbn:se:liu:diva-76158 ISBN: 978-91-7519-953-5 (tryckt) OAI: oai:DiVA.org:liu-76158 DiVA, id: diva2:512788 Disputation 2012-03-30, Nils Holgersalen, House 462, Campus US, Linköpings universitet, Linköping, 13:15 (Engelska) Opponent Desjarlais, Robert, Professor Handledare Honkasalo, Marja-Liisa, Professor Hydén, Lars-Christer, Professor Publicerad: 2012-03-29
HANDBOOK OF ETHNOGRAPHY IN HEALTHCARE RESEARCH
Red. Paul M. W. Hackett och Christopher M. Hayre
Denna antologi är publicerad 2020 på Routledge, Taylor & Francis och är världens första omfattande handbok för etnografisk hälso- och sjukvårdsforskning med 42 bidrag av etnografer från hela världen. Jag har bidragit med kapiteln "And the anthropologist made the 'emotional note'”. Nedan följer en sammanfattnig av kapiteln: "During my nine months of fieldwork in a hospital, I was struck by the immediacy of the dark sides of human emotional existence. Regardless of my initial methodological intentions, I inevitably found myself under the influence of my own emotional experience of the field. As the field was having such a heavy impact on me, I soon recognized that it would also affect my data gathering, interpretation, and analysis. This proved to be a bigger challenge than I initially anticipated. Ever since the dawn of Enlightenment, emotions have been portrayed as a threat to reason. Hence, guided by this conventional view on objective knowledge and scientific validity, at first I saw my emotional experience of my field as a problem, something that would blur my analytical precision and pollute my scientific objectivity. However, being caught in the area of tension between my feelings, my data, and my pursuit of understanding, I soon realized that ignoring my emotions might do more harm than good to my scientific task. So, instead of covering up my emotions, I dubbed them “emotional notes” and incorporated them into my analytical toolbox. In this chapter, I will argue for emotional notes as an ethnographic tool that extends the anthropologists’ reach and deepens our understanding beyond being merely intellectual. Instead of jeopardizing the ethnographic endeavor, feeling the field adds to its validity."
FORSKNING OCH TEORI: ETT BLANDNUMMER
Ett blandnummer 2016, red. Bo J A Haglund
Detta blandnummer publicerades i Socialmedicinsk tidskrift 2016. Tillsammans med antropologen Tobias Samuelsson bidrog Haris med artikeln "Föräldrastödsprogram för utrikesfödda föräldrar", Nedan följer en sammanfattning av artikeln. "På senare år har ett antal program som t.ex. Community Parent Education Program (COPE) initierats för att främja barns hälsa och psykosociala utveckling. COPE är ett manualbaserat program som ofta används som del i de föräldrautbildningar som ges i invandrartäta områden. COPE utvecklades i Kanada och vid användningen i Sverige översätts materialet. Program erbjuds på språk som t.ex. arabiska och somaliska och när dessa kurser ges översätts materialet ytterligare. I artikeln undersöks vad som händer när ett manualbaserat program översätts och implementeras i svensk kontext. Studien visar att de samtalsledare som leder programmen strävar efter manualtrogenhet, men att översättningar och kulturella anpassningar sker för att de utrikesfödda deltagarna ska förstå programmet. Många föräldrar är dock nöjda med och känner sig stärkta i sitt föräldraskap efter att ha genomgått COPE programmen."
HANDLINGSUTRYMME OCH HANDLINGSKRAFT
En etnografisk undersökning om spänningsfältet mellan Studiefrämjandets arbete för ökad mångfald och de segregerade människornas egna erfarenheter
"'Orten' är inget problem – den är en lösning!" är slutsatsen som denna rapport landar i. Konceptualiserad och skriven tillsammans med utvecklingsledaren Karin Ekermann. I rapporten Handlingsutrymme och handlingskraft skildras samtal med utrikesfödda i sex socioekonomiskt utsatta områden i Sverige. Rapporten ser kultur- och föreningsverksamhet som nycklar till ett mer inkluderande samhälle. Folkbildningen har en självklar roll i det arbetet. Samtliga utrikesfödda som vi pratat med är tydliga med att de vill lära sig svenska, umgås med svenskar och drömmer om olika utbildningar och jobb. De ser framgång och lycka kopplat till de grundläggande behoven som god hälsa, familj, utbildning och arbete. De visar upp en handlingskraft och en förmåga att drömma stort men saknar tyvärr ofta det handlingsutrymme som krävs för att påverka sin livssituation. Och ju mer handlingsutrymmet tryter, ju mer sinar även handlingskraften. Här spelar folkbildningen en oerhört viktig roll då vårt uppdrag är att stärka människors förmåga att påverka sina liv och att delta i kulturlivet och samhällsutvecklingen. Framförallt har Studiefrämjandets föreningsverksamhet och kulturverksamhet visat sig erbjuda just handlingsutrymme och handlingskraft. Hur kan vi jobba vidare? Vi behöver sluta se "orten" som ett problem som behöver fixas, utan istället erkänna den som en kraftfull resurs. Vi bör ha våra lokaler där målgruppen finns, det vill säga i "orten". Då kan handlingskraften och handlingsutrymmet komma i perfekt balans med varandra. Vi behöver jobba mer ämnesöverskridande och anordna fler mötesplatser och evenemang där infödda svenskar och utrikesfödda kan träffas. Vi vill medverka till att nya svenskar får en möjlighet att delta i folkbildningen - kulturlivet och föreningslivet - för att på sikt känna att de är en del av samhället med möjlighet att påverka sina liv. Styrkan sitter i insikten Denna rapport är inte en lathund i hur vi löser segregationen. Enkla lösningar och grova förenklingar ger aldrig ett bra resultat. Rapportens styrka är istället att den ger insikt om var förändringskraften finns, och vad vi behöver förstå och göra för att släppa loss denna kraft.
ALLA DE HÄR DRÖMMARNA
Ungas erfarenheter av segregation, ojämlikhet och marginalisering i Umeå
Rapporten "Alla de här drömmarna" har blivit till genom ett projekt som har drivits av Studiefrämjandet Västerbotten, Ersboda folkets hus, Rädda barnen, RF:SISU Västerbotten och föreningen For the culture. Projektet har finansierats av Delegationen mot segregation, DELMOS. Rapporten har författats av Tilia Birkne, Mahmoud Chninou och Haris Agic. Nedan följer en sammanfattning. Hur upplever unga i Ålidhem och Ersboda utvecklingen i stadsdelarna och i Umeå i stort? Vad kan deras berättelser bidra med vad gäller hur segregationens orsaker och effekter förstås, och i att ta fram strategier för att motverka den? Det är utifrån den frågeställningen som rapporten: "Alla de här drömmarna" tagit form. Rapporten "Alla de här drömmarna" ger röst åt personer som drabbas av segregationens negativa konsekvenser, samtidigt som den belyser segregation som ett problem för hela staden, snarare än för ett visst område eller vissa grupper av människor. "Vi har velat lyfta segregation som ett problem orsakat av politiska beslut och prioriteringar, och något som i grunden handlar om fördelning av resurser och tillgång till grundläggande rättigheter. För de unga som intervjuats för rapporten handlar det om att växa upp och mötas av låga förväntningar, rasism och utestängning, och om känslan av att behöva kämpa 100 gånger hårdare än någon från ett annat område för att nå sina drömmar", säger Tilia Birkne, Studieorganisatör på Studiefrämjandet.